”Vad kan jag göra för att få läsa allt? Jag gör nästan vad som helst. Helt ärligt. Detta är i klass med Harry Potter. Och HP är helig mark för mig.”

Podcasten Byn 
tar lyssnaren till en värld som bjuder på färgsprakande överraskningar, slita-sitt-hår-frustrerande cliffhangers och lika mänskliga som magiska karaktärer.

​Då och då dyker det upp ett poddavsnitt om kreativitet, om att läka genom pennan och om att bearbeta verkligheten genom fiktion.

Lyssna på podcasten hos

Spotify

Eller genom att söka på:

Byn – en följetong med Hanna Silva 

på de platser där du hittar podcasts.

Om boken Byn

Boken Byn innehåller en mastig mängd övernaturligheter och magi, men då jag rannsakar de allra dammigaste vrårna av mitt psyke inser jag att skeendena i boken överensstämmer med upplevelser av vår egen verklighet och att de varelser jag mötte i den lilla by i Småland där jag själv växte upp är minst lika magiska som karaktärerna i boken. 

Boken uppmanar unga människor och vuxnas inre barn att aktivt söka tillhörighet på de platser som får dem att växa. Processen kräver att vi ibland letar utanför de ramar som givits oss vid födseln.

/Hanna

Handlingen i extrem korthet

Föräldralösa Bruno växer upp i en isolerad by, omgiven av höga bergväggar. Byborna färdas aldrig utanför byns gränser eftersom 'mörka hot’ lurar bakom bergen.

 

Varje år får alla sextonåriga bybor motta framtidsförutsägelser av de magiska elderna som förutspår vad varje bybo är ämnad att ägna livet åt.

 

Brunos förutsägelse blir inte alls vad han tänkt sig.

Om Byns födelse

Boken ville skrivas.

 

Likt en påträngande granne kom historien bit för bit och knackade på. Den hade ingen som helst känsla för social taktfullhet utan visade sig vid alla möjliga tillfällen, vid fruktavdelningen på ICA, på yogamattan, i drömmar, i duschen, på arbetet (där jag som skrivande psykolog förväntades författa helt andra texter).

 

Den gav sig inte.

 

Vad annat kunde jag göra än att öppna dörren och bjuda på en kopp kaffe?

 

Sedan vårt allra första möte har jag inte ångrat en sekund av bekantskapen. Det skulle visa sig att den störiga grannen i själva verket var en själsfrände som mer än gärna lånade ut både swimmingpool och snöslunga. 

 

 

 

 

 

 

 

Skrivprocessen tog mig till okända miljöer och lockade mig till världar där jag tvingades dra en t-shirt med texten ’I don’t belong here’ över huvudet innan jag fick lov att stiga på.

 

Yngre släktingar drog med mig på animekonventet Närcon i Linköping. Läsaren kan här föreställa sig en lika delar besvärad och fascinerad 30-årig psykologdam som knappt hade lärt sig använda meddelandefunktionen på Instagram vandra runt bland de stencoola kidsen, vilkas utstyrslar bjöd in ögat till främmande och färgsprakande dimensioner.

 

Själv satsade jag på en kostym ämnad att hedra Melisandre från Game of Thrones, men resultatet blev förfärande likt lilla My från Mumindalen. Lyckligtvis var övriga festivalbesökare finkänsliga nog att inte fråga vad jag föreställde.

Den estetiska förnedringen till trots, var min Närcon-upplevelse fruktsam redan första dagen. Jag träffade en redaktör på Valiant Entertainment som var något så utrotningshotat som uppriktigt vänlig och hjälpsam.

 

Vid den här tiden hade jag skapat mig en överskådlig bild av vad min bok skulle innehålla och Lysa erbjöd sig att ge mig kloka råd på den omtumlande vägen mot en färdig roman. Hon bad mig att först pitcha boken och sedan skicka henne en sammanfattning av den.

 

Jag gjorde så.

 

Hennes reaktion på bokens innehåll gav bränsle åt den upprymda skrivraket som blev min process:

 

”I READ IT! AND I LOVED IT! This is a great fantasy. This is a perfect YA book.”

 

Några månader senare bad jag en kollega läsa bokens första hundra sidor. (Hen har en sådan dragning till fantasy att jag misstänker att hens genuppsättning består av lika delar homo sapiens och alv.) Dagen efter bombarderades min inkorg av följande meddelande:

 

”För helskotta! Jag har mindre än 10 sidor kvar och jag har söööölat igenom dem för att ha kvar att läsa. Det är inte rimligt att jag inte har tillgång till mer av denna högst knarkvänliga och helt jävla fantastiska bok!!! Vad kan jag göra för att få läsa allt? Jag gör nästan vad som helst. Helt ärligt. Detta är i klass med Harry Potter. Och HP är helig mark för mig.”

 

Hade jag matat en drake? Efter detta fick jag helt enkelt se till att fortsätta göda hen med lagom stora munsbitar av boken. Hen slukade dem likt en utsvulten Katla... och bad om mer.

Under de kommande månaderna kretsade våra konversationer mestadels kring när uppföljaren kunde tänkas bli klar. Hen fixerade mig med sin glödande blick och jag svettades under psykologens obligatoriska, illasittande kavaj. 

 

Jag hoppas att du tycker minst lika mycket om boken som min fantasyfantast till kollega och att du vill hjälpa mig att sprida den över världen.

Med kärlek,

Hanna

Lyssna på podcasten hos

Spotify

Eller genom att söka på:

Byn – en följetong med Hanna Silva 

på de platser där du hittar podcasts.